Fars dag

Dr Evil är en tålig varelse. Han kan leva med att han inte längre har nåt liv, att hans träningskalender havererat, att han alltid har sista tjing på hushållet enda badrum, att hela hans lön numera går åt till att mätta två aaaaasaahungriga tonåringar, men när de tog bort Champions League-matcherna från vårt kanalutbud, då kan jag svära på att han blev tårögd. Mannen som aldrig annars höjer rösten, som på sin höjd kommer med en spetsig kommentar vid tillfällen när jag är beredd att köra näven genom en fönsterruta, stod och vrålade i sovrummet; men era jävla SVIIIIIIIN!!!! Det tog mig ett tag att fatta vad som var på g kan jag säga=) Så den självskriva presenten på Fars dag var ett storpaket tv-kanaler. Glammigt va? Vi ska utvärdera och se hur det funkar, så får vi slå på storsläggan och beställa på riktigt sen....

Min egen pappa firar vi inte *om inte min morbida yngsta dotter som är dödsfixerad vill till graven vill säga. Själv tycker jag det är obehagligt att gå dit- det blir liksom så väldigt uppenbart för mig att han inte finns, att han saknas och att det är orättvist?* och min styvfar vet jag inte riktigt vad han har för planer, jag får kolla om han vill bli firad.

Och så den bästa betyg en bonuspappa kan få, från en trulig tonåring som inte sett de bästa sidorna i den här världen av hur pappor fungerar.... Grattis grattis då Dr Evil... du är den bästa fader man kan ha. Den ironiska tonen till trots var det ord från hjärtat, och de tog på samma ställe hos bonuspappan.

Grattis på pappors dag min kära. Det må inte vara nåt dna inblandat, men det är du som läser läxor, du som finns i vardagen, du som går på föräldramöten, du som står ut med evinnerliga diskussioner om vad man får och inte får, du som tar semester för att åka till röntgen i grannstäder med misstänkta armbrott, du som är hemma när karriärmamman gonar på hotell, du som lagar cyklar och du som bär frukostbrickan på födelsedagar. Du är den bästa pappan mina barn har!