En dag som gärna fått strykas ur almanackan.

"Ledig" dag pga begravning. Dimmigt morgonljus genom otvättade fönster. En unge kvar i sängen, en annan på väg till skolan eftersom hon vägrade vara ledig hela dagen pga prov *vilket måste premieras, hon hade redan fått ledigt hela dagen av sin mentor men går ändå*, en sista morotskaka står i ugnen till en morfar som älskade kalas, men nog kanske inte av den här sorten, städning för att sysselsätta sig och skingra tankarna, en klänning som fullkomligt exploderar i färg som hängt oanvänd- kanske visste jag trots allt- tills det här tillfället, han hade inte velat att vi gick dit som ett korpsvart följe. Ett dammigt tio år gammalt tyghjärta med texten "Världens bästa morfar"  som får följa med in i evigheten.

Nej. Den här dagen har jag inte sett fram emot alls. Men snart är den över och borta.