Den här veckans bästa har varit att komma tillbaka till ett nygammalt uppdrag- det är en oerhört skön känsla att komma tillbaka nånstans efter nästan ett år och bara ta vid där man började, alla hälsar, alla har saknat en och det är varm känsla i bröstet där man sitter vid ett skrivbord man känner igen bland en hemtrivsel man själv varit med och skapat. Som konsult är man inte helt van vid det alla gånger. Underbart!
Veckans tyngsta var att skriva sista inlägget på Mamos blogg. Jag antar att det är den nya tidens motsvarighet till dödsruna. Oavsett så var det tungt, bland det tyngsta och hemskaste jag någonsin gjort. Men om min trettonåriga späda molndotter Molla klarade att skriva dikten till den fysiska dödsannonsen ska jag knappast klaga. Livet går vidare, men känslan av bitterhet motsvarar lite (om än hundra gånger större) vad man känner när man får betala biblioteksböter för en bok man inte ens hunnit läsa och där lånetiden inte gått ut!
Ikväll har vi en fantastisk maskeradhändelse att se fram emot arrangerad av den här sköna donnan, som vad ryktet gör gällande skall dyka upp som en fågelkvinna.... Min dräkt slår inte det på långa vägar. Jag satsar som vanligt på att dyka upp ful, det är lite det jag är bäst på:-)
Det är ganska mycket just nu. Jag hoppas jag snart ska vara lite mer på banan och ge er en bakgrund till det nuvarande kaoset. Tills dess lyssnar jag på bluegrass och äter för mycket lakrits. Hoppas ni håller ut.
Iron Horse – Dazed And Confused
Herregud vad fint skrivet i inlägget! Sitter här och storbölar över en människa jag inte kände......Han ska vaar glad som hade er i sitt liv och vice versa.
SvaraRaderaHa det så himla bra i kväll nu! Och jag är helt övertygad om att du inte kan göra dig ful ens om du försöker! Kram
Jag håller med Linda, så vackert skrivet och jag blev så otroligt rörd att läsa det inlägget. En stor kram till dig, din mamma och din familj.
SvaraRaderaJag hoppas ni går det riktigt, riktigt roligt ikväll. Och mån form av bildbevis måste läggas upp. ;)