... var awesome! Folk hade verkligen lagt ner oerhörd möda, tanekeverksamhet och kreativitet på sina kostymer! Och de som vann- phuii! Jisses! Där snackar vi riktigt bra kostymer!!!
Den absoluta höjdpunkten på kvällen var dock när vi kommit hem, och hör Mumlan utanför lägenheten. Snabbt och tyst ställde vi oss i den nedsläckta hallen. Mumlan kliver in och ser en ond djävulsget och den Onde Kejsaren ruvandes i mörkret, gallskriker och ramlar baklänges av skräck och river med sig ett draperi i fallet.
Jag vet. Man får inte göra så mot barn. Hon har redan börjat preparera sitt brev till BRIS för att få skyddat boende. Men det är nästan, nästan, NÄSTAN så det är värt det!
Haha.... Ja, hur ska man någonsin kunna låta bli i en sådan situation? Kram
SvaraRaderaLåter som en lyckad festmoch slutklämmen var ju bara så bra (stackars barn;)!
SvaraRaderaKram
Hahahaha! Underbart! :-D
SvaraRaderaMen Mia då!!! Så får man ju inte göra... ;)
SvaraRaderaMen gud så hysteriskt roligt, jag skrattade så tårarna rann av din beskrivande text. Lovely! Tihi! :)