36 och ¾

Hela gårdagskvällen ägnades åt arbete. Rättelse: jag är en ganska typisk murvelnatur. När jag ska skriva saker, gör jag precis allting annat... jag bakar, surfar, tar en promenad, badar- you name it! Men inuti mitt lilla huvud snurrar alla ord och boktstäver som i en torktumlare, och precis innan deadline bänkar jag mig med en kopp kaffe och bara nedtecknar allting, det sitter liksom färdigt i huvudet bara att plocka ut. Det är ytterst sällan jag drabbas av skrivkramp.

 

Förutom igår.... jag blev nyligen redaktör för ett föreningsutskick. I det kommande numret vill min företrädare ha med en liten presentation av mig- av förklarliga skäl, man brukar göra så och jag håller med om att det är en trevlig liten grej att ha och nånting jag själv gärna vill läsa om folk. Men jag KAN INTE SKRIVA SERIÖST OM OSERIÖSA SAKER *dvs mig själv* Det enda som dyker upp i huvudet hela tiden är rader som "Tja, jag e en ball tjej på 36 jordsnurr som söker pennpolare att fajtas med" och "kom ihåg att det är inte redaktören i den här spalten som har skrivit brevet" och annat totalt irrelevant? Hallå, det är viktiga saker vi pratar om här. För Sverige i tiden, en svensk tiger inte, osv. Det finns inte utrymme för mina kåserier? Så jag är fast. Totalfast. Jag ska ägna min lunchrast åt ämnet, och i värsta fall får det bli en trist uppräkning av fakta helt enkelt. Supertrist.

 

Dagens Sanning.... jag är så himla kass på att komma ihåg folks åldrar? För ett tag sen fick jag en mild tillrättavisning av Blond Beauty då jag i ett mail tillskrivit hennes ålder ett år för mycket. Och hennes ålder minns jag faktiskt hyfsat ändå, det var bara att jag i brådskan tagit till ett år på vad hon ska fylla nästa gång? Om det är till nån tröst kommer jag ju inte ens ihåg min egen ålder: uppmärksamma läsare kanske ser i inlägget ovan att jag skrivit 36 år. Det är alltså inte 37 jag fyllde i våras som jag hävdade i min årskrönika på nyårsafton. Jag bangade min egen ålder med ett år!  Å andra sidan tog det mig en månad för många år sen att inse varför alla mina kompisar garvade åt att jag bjöd in till 30-årsfest när jag bara fyllde 29 och dessutom på fel dag..... *Men det var en jäffla bra fest å andra sidan*

 

Så vad tror ni om min presentationskrönika? Ska jag för säkerhets skull bara skriva "mellan 35 och 40"? Då kan jag ju hålla mig  där ett par år till sen!=)