Förlåtförlåtförlåt Moder Jord, men jag försökte i alla fall cykla i morse?

Med avseende på vad jag stoppar i mig nu förtiden hamnar jag i många diskussioner om LCHF och fördelarna med det- saker jag inte kan debattera eftersom jag inte vet nånting om det överhuvudtaget. Mitt gymnasiebetyg var alltigenom fyror och femmor- med undantag för näringslära, gymnastik (och musik?? Fråga mig inte....)

 

Dr Molly hade ett utmärkt inlägg om LCHF häromdagen. Jag äter alltså INTE LCHF utan är i GI-rivstartsfasen. Återigen: jag kan inget om kostlära. Jag har köpt en bok och följer den slaviskt. Men spontant känns det här fel för mig, att först äta mig till en övervikt och sen bekämpa den med ännu mer välfärd, när det finns människor som inte ens kan mätta sina barn.... Detta var även en av anledningarna till att jag var vegetarian i många år.

 

*folk gör som de vill. Ni andra får äta vad ni vill, köpa vad ni vill och köra hur mycket stadsjeep ni vill. Jag tänker inte gå in i diskussion om det, var och en skäms för sig själva, inklusive jag. Jag kastar glödlampor i soporna, så duktig är jag liksom?*

 

Såååååå.... jag har funderat på hur jag kan kompensera detta, naturligvis enbart för att stilla mitt eget dåliga samvete, men i alla fall? När man går ner i vikt köper man ju nya kläder. Och det behöver jag ju inte egentligen? Jag har MASSOR av kläder liggande, och det jag inte har liggande kan jag lika gärna köpa begagnat. Så min kompensation blir Shoppingstop Light 2011!

 

Light pga några undantag:

 

1. Barnens grejer. Men det är en rätt ok post, Mumlan har sitt eget barnbidrag och köper sina egna grejer, och Molla är faktiskt redan ganska restriktiv med kläder, hon gillar att slita saker tills man nästan får ta dem i från henne och har inga som helst problem med ärvda eller second hand kläder- hon tycker det är rätt coolt.
2. Träningsbh och träningsskor. Jag tänker inte slita sönder min kropp.
3. Trosor och strumpor. (och ev nån ny strumpbyxa, men jag tror jag klarar mig, jag har mängder med tights!)
4. Dr Evil köper naturligvis vad han vill. Jag tillhör kategorin som slutade med barbiedockor när jag var 12 och låter min man klä sig helt och hållet själv (och DET uttalandet kommer jag få på skallen för, det fattar jag redan nu....)

Men annars ska jag nog klara mig tror jag? Inga impulsköp, inga reor, ingen trängsel och mer pengar på kontot- men framför allt renare samvete! Bomullsodlingen är en otrolig belastning på miljön och barnarbete är oerhört stort i klädbranchen, så även om jag bara är en liten anka i en stor pöl så gör det alltid något!

 

Förlåt Moder Jord. Men jag gör så gott jag kan. P.S Jag cyklade till jobbet idag också, gills det?