Fasliga äventyr på morgonkvisten?

Cykelturen i morse gick bra- marginellt snabbare än om jag hade gått, men jag älskar att cykla, vinden i ansiktet (nja.... så fort gick det ju INTE idag då) och känslan av att vara oövervinnerlig (jupp, helt rätt, jag har ganska dålig verklighetsförankring överlag faktiskt) Det var dock inte halkan som blev mest spännande; jag hamnade mitt i ett rån? En galning som fordonsbrist som försökte skjuta den rättmätige ägaren till en bil med slaktmask. Där kom jag lugnt cyklande på morgonen mitt i den mörka skogen och undrade varför jag mötte polisbilar? Och ännu mer undrade jag när det stod en blinkande bil framför järnvägsspåret jag skulle över så att jag fick klättra genom snövallarna(med tantcykel dessutom). Först två timmar senare slog det mig att det faktiskt kanske inte var så bra att yrsla runt där ensam i skogen *näpp, det var verkligen inte fler idioter än jag som cyklade i morse. Jag var helt ensam* med ett bra sjysst fordon. Med ett antal poliser efter sig antar jag att Slaktmask-Sverker mer än gärna hållt tillgodo med en cykel också, han lär ju haft lite bråttom där framåt morgonkvisten?*

 

Men hemåt ska väl gå ganska bra får man hoppas. Jag äntrar stålramen nu. Mot Sherwoodskogen!