Varför GÖR jag såhär mot mig själv?!

Ja. Ni ser helt rätt. Det är en hel långpanna med nybakt, kladdig, underbar morotskaka. Om jag ska äta den? Nej. Jag går på idiotdiet sen en vecka. Förutom ett litet planerat avbräck igår (där drinkarna var största boven, inte maten, och efterrätten var jag inte ens sugen på eftersom de inte hade nåt som var sådär jättelockande ändå) så har jag ätit hysteriskt torftigt enligt fru U. Davidssons restriktioner i en vecka och ska fortsätta med det en vecka till. Sen går det över till vanlig GI-kost igen.

Morotskakan är till Mamo. Jag läste nämligen i morgonens tidning att det är oerhört viktigt med rätt diet för sjuka personer (nej jag syftar inte på hans mentala hälsa, även om den också kan betvivlas ibland- han borde verkligen inte FÖRST ta smärtstillande och sen blogga....ojojoj.) och tyckte därför att morotskaka förmodligen är rätt diet för honom. Om inte annat kan han ju alltid bjuda sin rumskompis- keep your friends close but your enemies closer osv- eller flörta in sig hos sköterskorna.

För den där morotskakan måste ur huset. Snarast!! Hittills har jag inte ens slickat så mycket som en visp, men frestelsen är obarmhärtig, sanna mina ord.... But I will stand strong. Joråsåatt!