Så jobbar jag

Herregud vad jag har jobbat, det är nästan att jag faktiskt är svettig fast jag inte rört mig från sängen *eller jo, jag började vid frukostbordet och flyttade mig sen i en kissepaus till sängen istället, det ska erkännas* Det är helt enkelt så här jag jobbar: jag har inte, som andra skulle sett det, gjort ett skit på två dagar, jag har slackat runt, fikat, gått extralång lunchpromenad, hängt tvätt och kollat Aftonbladet, men under tiden jag gör allt detta- till och med i duschen, duschen är en av mina absoluta höjdarfunderarstunder på dagen!- rullar allting runt, runt, runt i mitt huvud. Idag var det klart och jag satte allt på pränt. Hade nån sett det (vilket ju nu ingen gjorde eftersom jag av erfarenhet lärt mig att hela den här processen sker bäst i avskildhet)  hade de trott att jag var helt manisk: jag gjorde 3 dagars jobb på tre timmar.

 

Fast så är det ju inte? Det är ju bara så här jag jobbar. Jag jobbar inte mindre eller mer än nån annan, men jag jobbar annorlunda! Mitt slackande är lika mycket en kreativ process som om jag skulle sitta vid mitt skrivbord 8-17. Och det kräver andra great minds who thinks alike för att det inte ska uppstå gnissel i arbetsgruppen. (Ibland. Inte alltid. Jag har fantastiska kollegor och de flesta av dem brukar ganska fort inse att jag inte är riktigt så lat som jag kan förefalla...)  Vilket jag förstår. Jag skulle också undra om nån satt planlöst och klickade runt i en vecka trots att det är hysterisk mycket att göra, eller som tar shoppinglunch med en väninna och skrattar bort det med att det är strategiöverläggning. Men jag funkar så här? Och jag funkar ganska bra, jag är en effektiv slitvarg och jag är inte rädd för att hugga i. OM man bara låter mig hållas så här när det krävs att jag är kreativ vill säga...

 

Det var dagens försvarstal. Nu ska jag klä på mig ansiktet, äta lunch och åka till kontoret för att redogöra mina reflektioner på ett möte. Och jag är inte det minsta nervös:-)