tisdag 11 september 2012

Oh dear

Jag antar att jag inte är själv om att ha sunkkläder? Såna där som man kryper i så fort man kommer hem, man slänger av sig kliiga strumpbyxor, tighta jeans och stramande blusar och bara mysar in sig i mjuka haremsbyxor och en gammal söndertvättad topp? Jag antar även att jag inte är ensam om att fasa för att man en dag, förr eller senare,i brådskan på morgonen tar fel och dyker upp på jobbet iklädd joggingbyxor med hål i baken, foppatofflorna eller en t-shirt med kaffefläckar som inte går bort?
 
Där är jag idag. Jag sitter just nu på kontoret iklädd en tröja med en ren på magen komplett med en röd laserprick i pannan uttalandes den tvivelaktiga ordvitsen "Oh dear". Precis en sån tvättäkta mystopp, jag har redan använt den tre kvällar i rad i tv-soffan efter duschen, som man ALDRIG skulle komma på tanken att ta på sig när man ska till jobbet?! Vilket jag just denna morgon oavsiktligt gjorde. Snyggt matchad med en OM-jeanskjol och kilklackspumps. Häpp!
 
 
Behöver jag säga att jag numera har en heeelt annan förståelse för Kristen Stewarts uppdykande framför kamerorna i exets gamla t-shirt?

6 kommentarer:

  1. Låter snyggt. Och Agnetas utrop delar jag helt och hållet.

    SvaraRadera
  2. Varför tänker jag på Bridget Jones dagbok och de där fula stickade tröjorna? ;-) Men hey, jag har åkt till jobbet i mysbyxor idag igen.

    SvaraRadera
  3. Hahaha så typist. Jag har stuckit i väg i bara underkjolen en gång för evigheter sedan :)
    Kram

    SvaraRadera
  4. I love myskläder.
    Skulle sanolikt leva i mina myskläder om inte fåfängan sa till mig att piffa till mig.
    Att lufsa runt arbetslös innebär kläder som man helst inte visar sig utanför husets väggar. Som sagt, I love mysplyshkläder.

    SvaraRadera
  5. Ooops... nån annan som reagerade?;)

    SvaraRadera

Vassego, här är Pratpinnen!