I höstas dog min gamla kompis M i cancer. Jag tycker det är bittert och orättvist att han fick lämna den här världen, och jag hoppas han gjorde det med ett leende och att han sitter- enligt egen utsago- på ett moln och lirar gura med en Jack Daniels i högsta hugg. M och jag lärde känna varandra när jag var 16 och han nästan 30. Jag och Lilla Pullan brukade sitta barnvakt åt hans barn- men så här vi närmare eftertanke tror jag M behövde barnpassning nästan mer än telningarna! Av nån anledning släppte vi aldrig riktigt kontakten, och med jämna mellanrum kom det ett telefonsamtal eller mail, och det är bara att konstatera att en människa som kan ringa efter 4 år och säga på breeeeed öschöttska "Ja tjena dä ä ja dö!" och man faktiskt vet exakt vem det är kan man bara dyrka!
Som ju sextonåringar ofta är, så var jag vid ett tillfälle ledsen, kränkt och upprörd och tyckte hela världen var skit. Detta utspelade sig i ett större sällskap. M såg detta och drog med mig in på toaletten (nejdå, inte alls så illa som det låter) Där sa han åt mig att snyta mig och sträcka på ryggen.
- Nu ska ja lära dej ett knep förstååru! När du oiiktigt förbannad på nån å du ä lessen, så får du ALDRIG låta dom se dä! Å då gör du så här förrsttåru! Du titter di ooooakt in i ögera å så tänker du på att du sätter en yxxa i pannan på dem, eller kör över dem mä en isblankenmaskin, eller bare att di halkar omkull eller nåt, å så ler du OOIIKTIGT brett! Ja lover dej- di kommer bli så jävvla osäkre å så ä dä du som vinner sen!
Jag var ju i en tämligen jobbig förhandling förra veckan, och gick bet på en för mig viktig punkt. Jag blev inte så ledsen- eller ens förvånad- men däremot så förbannad så jag kände att tårarna steg i ögonen. Jag försökte blinka och gäspa och alla välkända knep, men översvämningen var nära. Men då!! DET KÄNDES SOM OM M VAR MED MIG I RUMMET! Som en doft av brun skinnjacka, folköl, grönt gräs och jävlaranamma, och som en viskning inne i huvudet: - Nu tänker du på nåt ooiktigt löjligt, det här tar du! Jag såg framför mig hur höge herrn mittemot mig stod utan byxor i korridoren utanför uppehållsrummet i nian- sen rätade jag på nacken, såg honom i ögonen och log ooiktigt, ooiktigt brett. Nej, det hjälpte inte, jag fick inte rätt i alla fall, men jäklar så mycket bättre det kändes!!!
Ärligt talat M så tror jag nog du är med mig med jämna mellanrum, jag tror du är med många av oss och speciellt där det finns möjligheter att le ooiktigt brett. För det var det du var bäst på- att le, att skratta och att få oss andra att göra det med! Sov så gott, och glöm inte att knyta fotbollskon innan du- citat- sparkar Gud i arslet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vassego, här är Pratpinnen!