lördag 16 oktober 2010

Helvetes jäffla demonbarn, må ni brinna i helvetet!

Den här veckan har varit lite av ett helvete... Förra fredagen blev Odd Mollas mobil stulen, vilket väl är sånt som kan hända, speciellt i skolsammanhang. Kruxet här var dock att vi visste vilka de var, hon har aldrig med sig mobilen i skolan mer än när hon ska åka till sin pappa varannan fredag, så de har valt dag noggrannt. Under helgen använde de hennes mobil och hennes nummer till att skicka elaka sms till alla hennes andra kompisar för att göra henne osams med alla. Av en ren slump (eller rättare sagt tack vare en ärlig kille som hittade den slängd i en buske- utanför ena tjejens hus- och som var snäll och ringde kontakten "Mamma" ) fick vi tillbaka den. Hela telefonen är full med bilder på de här två tjejerna, de har skickat sms till varandra och sig själva (ööööh) samt ringt till höger och vänster. En av dessa har dessutom haft mage att ringa Molla och anklaga henne för att ha fått elaka sms. De har dessutom fotograferat barbiedockor stulna i Mollas rum.... Båda har nu erkänt, men stoltserar glatt i skolan med "hahaha ingenting kommer hända iallafall, vi får inga straff". OCh nej, det får de ju inte. Helt rätt i det.

Hela min vecka har gått åt till att kontakta skolan, polisen, andra föräldrar, osv osv- till ingen som helst nytta!!! Föräldrarna bryr sig inte, polisen hänvisar till att de inte är straffmyndiga, skolan säger att det är synd om de här flickorna. När jag ifrågasatte att jag nog faktiskt tycker att det är mest synd om Molly, började kuratorn gråta och tyckte inte det var nån idé att vi anklagade varandra och hon hade faktiskt inte tid med sånt här! När jag efterlyste en handlingsplan för mobbning sa hon att det är klart det finns- men jag får inte se den!!!

Och när man ser bilderna de här tjejerna har tagit... jag tänker inte berätta vad de innehåller, men det är en sjujävvla kontrast mot vad Molla och hennes andra kompisar brukar leka i alla fall!

Som sagt- en helvetisk vecka. Men nu är bilderna ivägskickade till polisen och Molla kan få tillbaka sin mobil igen (för trots att vi hittade den kunde vi ju inte ge henne den, inte med bilder och sms från hennes egna klasskamrater i??) Under tiden jag har den i förvar ramlar det även in elaka sms från hennes FÖRRA kompisar, alltså de som vi flyttade ifrån? dessa har jag inte ens visat än.... BLÄ! Igår somnade hela familjen minus en frånvarande Mumla framför tv-n *Vampire Sucks. Molla valde film. Om man säger som så så tror jag INTE den filmen kommer få några Oscars...* efter gatukökshamburgare och muffins, och ikväll tänker mamman ta sig en välförtjänt whiskey. Jag är banne mig helt slut- och jag törs inte ens tänka på hur trött, ledsen och uppgiven Molla är?? Tack och lov finns det superfina tjejer i den klassen också som stöttat, tröstat, pratat och stått som en mur runt Molla på rasterna för att skydda henne från ytterligare påhopp- jag är så glad att det i allt mörker ändå finns fina ungar kvar, jag tvivlade rätt bra där ett tag kan jag säga?? Men uppenbarligen är det nånting med min dotter som verkligen provocerar, som på nåt sätt irriterar folk så till den milda grad att de gång på gång på gång utsätter henne för såna här saker? Och en sak är klar: nästa gång ringer jag inte fröken, kurator eller polisen. Det är nämligen helt poänglöst.

Nu ska vi köra skrot från sommarstugan. Men i det här vädret och efter all tankeverksamhet ska det bli ett rätt skönt avbräck!

6 kommentarer:

  1. Åh fy fan! Du är värd en jätte-virre....
    Jag blir mest förbannad över att föräldrarna till dom ungarna inte bryr sig. Men uppenbarligen finns det en anledning till att vissa ungar beter sig som dom gör. Och kurator som gråter när hon får lite press på sig?! Jösses amalia....Stor kram till dig och din dotter:)

    SvaraRadera
  2. Hallo, jag (min familj) och dotter har varit utsatt för exakt samma sak. Skillnaden var bara att min dotter inte hade en enda vän. Men hon envisade med att inte byta skola "det var inte hon som hade gjort fel", starkt tycker jag. Hon gick in för skolan till 100% och gick ut 9:an med MVG i allt. Hennes antagonister blev inte ens behöriga till gymnasiet. Jag blev såklart besviken på de andra ungarnas föräldrar, men jag tror att det bottnade i att de inte orkade ta tag i det hela. Därför låtsades de att det inte hade hänt, eller som en mamma sa "din dotter sa så där bara för att stå i bättre dager". Jag tror att även om man älskar sitt barn över allt annat, så måste man ta till sig, åtminstone, det en annan vuxen/förälder berättar har kommit fram och orka vara misstänksam mot det ens barn berättar. Det är lätt att plocka sänder en fabricerad historia från ett barn, men man måste orka. Jag håller med om att man är helt slut efteråt (så många tankar). Stå på er.
    Kram Butta

    SvaraRadera
  3. Det är fan helt sinnesjukt med slappa idioter det finns!!! Och då menar jag såväl skolan som tjejernas föräldrar. Det är helt skrämmande hur man bara kan acceptera att ens barn beter sig som svin... Jaja, jag har inga barn själv och då tycker vissa att man inte för uttala sig men jag blev så in i helvetes förbannad när jag läste det här... som jag känner igen från mina syskonbarn som stått på samma sida som Molla... Önskar jag kunde hjälpa er på något sätt. Kan jag så vet du var jag finns.
    LÅT INTE DE JÄVLARNA TA ER! KRAM!

    SvaraRadera
  4. Usch, usch, usch vad heligt förbannad jag blir när jag läser vad ni råkat ut för! Vad f-n har ungarna för föräldrar? Å en kurator som börjar gråta? Världen är helt jävla upp o ner ibland! Styrkekramar till dig och Molla.

    SvaraRadera
  5. Tusen, tusen, TUSEN tack för ert stöd! För att förtydliga har jag inte pratat med de här två tjejerna föräldrar den här gången- jag gjorde det förra gången det var bråk, men det var totalt meningslöst. Den här gången brydde jag mig inte överhuvudtaget utan skickade allting direkt till polisen. Sen kan man ju även ifrågasätta varför ingen av dem ringt MIG- det hade jag gjort om det varit mitt barn, om inte annat för att få ett större sammanhang eller kolla av om det fanns några ersättningskrav?

    Josanne: Jodå, man får visst uttala sig även om man inte har barn- det är ibland så att vi MED barn borde bli bättre på att lyssna på folk "utifrån".=)

    Anonym: Satnam vilken stark tjej du har, och vad skönt att det gått bra för henne och att hon fått sin "revansch". Jag kan inte säga hur lycklig jag är över de här andra tjejerna i klassen som funnits där, jag blev förvånad över hur starkt och fint stöd hon fick! Men största besvikelsen är nog ändå mest över skolans totala brist på engagemang: de har gjort väldigt klart för oss att det här verkligen inte är deras problem.

    Återigen, tusen tack! Kunde jag så skulle jag ge er muffins allihop!=) KRAM!!!

    SvaraRadera
  6. Jag är ledsen för att din dotter på detta sätt får upptäcka att det finns idioter i varje kvarter.

    SvaraRadera

Vassego, här är Pratpinnen!