fredag 20 april 2012

Paniken över.....

Paniken över missade samtal är ju, ärligt talat, sådär hög numera. Paniken över samtal som bryts är också sådär. Paniken över sms som börjar med "Mumlan har slagit i huvudet, ambulansen är på väg och jag möter upp på akuten" är desto värre. Paniken över att inse att man befinner sig sex mil bort i en bondhåla där bussarna går en gång i timmen är helt enorm.

Och jag blev panikslagen när nånting händer barnen.... jag tänkte aldrig ens ordet "taxi". Jag ringde min chef som jag visste var där på möte, men när han inte svarade insisterade jag inte. Jag ringde inte nån som kunde hämta mig. Jag sprang som en jäkla gepard till bussen- för den känner jag till och vet att den finns och av nån slags lycklig slump så gick den en-gång-i-timmen-precis när jag kom flåsande fram (med en glatt flinande busschaufför: "dä ä te å ha bråttom dö!") Och det tog mig bara lite drygt en och en halv timme med kollektivtrafik- det hade tagit en timme med bil oavsett.

Mumlan mår bra. Hon är noggrant röntgad och genomkollad samt fixerad i 4 timmar, det mesta hon varit still sen hon föddes tror jag. Och änglar finns- så måste det vara. Man landar inte handlöst på huvudet från 2.5 meters höjd utan minsta lilla skråma, utan vare sig hjärnskakning, rygg- eller nackskador, om de inte finns. Hon har inte ens några blåmärken.

Jag har aldrig varit den som grottar ner mig i saker som kunde varit, om inte om funnits, det skulle kunnat bli etc. Men den här gången kan jag inte låta bli: av alla hennes vurpor, utslagna tänder, sydda kroppsdelar, olämpligt intagna livsmedel, infektioner from hell, misstänkta benbrott- den här listan kan fortsätta i evighet! *TIll skillnad från hennes bokstavssyster med dokumenterad avsaknad av kroppskontroll- Molla har slagit sig en gång, hon lånade ett par högklackade skor och sprang i en trapp, ramlade och slog ut en mjölktand. Samt trampade på en spik en gång. I believe that´s it.* så är det här den värsta. Hon kunde ha dött. Eller blivit totalförlamad. Eller dött. Eller vad som helst. Men nu gick det bra.

7 kommentarer:

  1. Åh fy fan! Förstår din stress där! Skönt att det gick bra.......Kram

    SvaraRadera
  2. Fy fabian så hemskt! Så skönt att det gick bra!

    SvaraRadera
  3. Shit, förstår paniken! Änglavakt på hög nivå.
    Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Åh fy vad hemskt! Usch, vad det hade kunnat sluta illa.
    Änglar finns nog....

    SvaraRadera
  5. Fy så hemskt. Tur det gick så bra som det gick.

    SvaraRadera
  6. Det e nog tack vare hennes klantighet som hon överlever. hennes kropp e van vid det mest underliga... =P

    SvaraRadera
  7. kram till mumlan, hon " är " en ängel, och behöver ingen änglavakt...
    Och varför ? för jag vet, hon är för envis att skada sig själv, okej
    då, förutom att hon svimmar om hon kommer in på sjukan.... ta en glas
    då blir det bra igen....KRAM

    SvaraRadera

Vassego, här är Pratpinnen!